-
Idag är det min och Wiktors 11 månadersdag.
Suger att jag inte kan få fira den med honom eller ens vara med han :c
Saknar han som fan.
Asså helt ärligt nu..
Har aldrig varit så kär som jag är i honom, inte ens nära, vet inte vad jag skulle tagit mig till utan honom.
Han är mitt allt, älskar hans smile när jag är lite småledsen och han försöker få mig på bra humör :')
Oså tycker han att jag är töntig och börjar garva, seriöst, hans skratt är det bästa som finns.
När han inte är med mig så ligger jag hemma och spelar eller ser på one tree hill och gråter.
Sover alltid med något han haft på sig som luktar som han, för han är den mysigaste som finns.
När jag är med han känns det som jag tagit nå jävla happy-pills för jag mår så sjukt bra, känns inte ens att jag har depression.
Har skurit mig 2 ggr under vårat förhållande, en gång för att alice gjorde det och jag sa till henne att om hon gjorde det så skulle jag göra det också, trodde det skulle hindra henne men näe..
Andra gången var det för att jag bråkat fett mycket med Wiktor, mådde jättedåligt och trodde att han skulle göra slut pga en grej han skrev till mig. "Han kunde inte vara tillsammans med någon som skär sig".
Sen dess har jag inte gjort det, och det är han som hindrar mig från att göra det.
För jag vill att han ska må bra och jag vet att han blir ledsen när jag gör det..
Blir jävligt frestad eller vad man ska kalla det ibland, men jag bara andas djupt ett tag och tänker på honom så blir det bra.
Kan börja gråta för att jag saknar honom så mycket, önska att vi bodde närmre varandra...
För jag lovar, han är seriöst hela mitt liv!
När Simon och jag gjorde slut så försökte jag hoppa framför ett tåg, men vågade inte precis någon sekund innan, så jag kasta mig i ett jävla surdike och grät. Gick till vännäs tågstation och satt där och grät ensam tills jennie smsa mig och sa att hon ville att jag skulle prata med henne, som vanligt vägrade jag prata för sån är jag bara.
Har jättesvårt för att prata med folk, håller alltid inne allt tills det blir för mycket sen tar jag ut det på mina armar eller sitter och gråter nånstans i timmar.
Tänkte precis gå ut och vänta på nästa tåg men hon kom ändå med muffins och cola, sen köpte hon en pizza och vi pratade lite. Hon vet inte om det själv men hon räddade nog mitt liv, och det är jag jävligt glad över, för annars hade jag inte träffat Wiktor.
Aldrig mått bättre än nu! ♥
Och på Onsdag kommer han hit, äntligen :') ♥
Saknar hur han luktar, saknar hans kramar, hans pussar, hans smile, saknar hela min lilla tönt, och även om vi bråkar så löser vi det alltid. För det är det värsta som finns att bråka med honom.
Skulle kunna skriva i evigheter om hur mycket jag älskar den här killen, men då skulle han aldrig orka läsa det tror jag haha ^^
Och det absolut bästa med han är att han är bara min! ♥
Älskar dig Wiktor, och kommer alltid att göra det tönt :* ♥
